Rättning i leden.

Förr i tiden var det inte så svårt. En ros var en ros och en tulpan en tulpan. Men nu! Inte ens en pärlhyacint är en pärlhyacint, om nu någon fortfarande trodde det. Verkligheten är mycket mer komplicerad än så.


Varje höst hittar jag olika fasoner och färger på pärlhyacinter, Muscari, och varje liten blomma är ett mästerverk. En del åker ut i på friland direkt, och en del sätter jag i krukor i kallväxthuset. Det är en fröjd när de kommer upp, och står i stadig givakt i sina byttor. De som gjort sitt i krukorna entledigas och hamnar i rabatterna med en näve benmjöl.

Få lökar är så enkla att kruka in. Belöningen är ovillkorlig. När det börjar blomma är det en fröjd att stoppa ner näsan i hela härligheten. Muscari betyder mysk på latin, och de har onekligen en underbar doft. Olika sorter doftar lite olika. Fördelen med att driva upp ett kompani i kruka är att man kan studera dem på nära håll. Och det här är verkligen blommor att titta närmare på.

En av mina favoriter är persisk pärlhyacint, Muscari aucheri 'Ocean Magic'. Har satt mängder av dem runt dammen, och där håller de sakta på att skapa ett ljusblått skum i den mörka jorden.

I den vita rabatten på Bellevue residerar en annan persisk pärlhyacint, Muscari aucheri 'White Magic'. Som också är fin när den får dra iväg åt alla håll.

För det är ju så här: Vissa sorter av pärlhyacinter kan föröka sig lite väl ivrigt. De hyser inga betänkligheter över om sällskapet är passande. Vill de hänga på ett ställe gör de det.
Den vanliga pärlhyacinten Muscari botryoides - den har en vit liten kant har jag på de mest märkliga ställen. Det verkar som inget kan stoppa den. Den kan borra sig igenom markduk och bärlager, för upp ska den. Ibland flyttar jag på dem. Men nästa år är det samma visa, ett nytt gäng poppar upp på någon annan mystisk plats.

Ja, och så finns det armenisk pärlhyacint, Muscari armeniacum. Två av mina favoritsorter är 'Peppermint' och 'Valerie Finnis'

Som ni förstår blir det mycket Muscari nu. Det finns också en bredbladig pärlhyacint, Muscari latifolium. Den här kombinationen är riktigt, riktigt snygg. Nästa år blir det många av dessa småttingar kring fötterna på de mörka klockliljorna.

I växthuset har jag en kruka med gul myskhyacint, Muscari macrocarpum 'Golden Fragrance',  mest för doftens skull. De blommar lika tidigt i rabatten och mår troligtvis bättre där ute. Men jag njuter verkligen av doften. I det starka soljuset vibrerar den nästan. Sen kan man ju, som min man, tycka att den liknar en stock bananer.

Som det inte skulle vara nog med de omkring 50 olika arter av Muscari finns det en mängd hybrider. Mina favoriter har rafflande namn, som 'Pink Surprise', 'Bling Bling men 'Babys Breath' är nog den ljuvligaste.


Det är inte helt enkelt det här med Muscari. Det jag förra hösten kunde gått ed på var en pärlhyacint är inte det längre. Den allra sötaste lilla dvärghyacinten heter numera Pseudomuscari azureum. Den har med andra ord gått under falsk flagg. Men söt är den ändå.
            
Jag har också upptäckt en annan Quisling i sällskapet. Fjäderhyacinten 'Plumosum' är inte heller en Muscari, den går numera under namnet Leopoldia comosa. Men den har bara så långsamt börjat krypa upp över krukkanten, så jag har inte tagit upp saken med den ännu. Ber att få återkomma med rapport. Det sägs att den äts med förtjusning på Kreta, så kanske blir det deportation dit.

Ja, alla som har trädgård eller täppa förstår ju hur svårt det är att reda ut begreppen. Vi behöver en ny Linné så det blir rättning i leden. För så här kan vi inte ha det. En ros är en ros. Svårare borde det inte vara. Eller vad säger ni, pärlhyacinter?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar