Du söte tid

Det är inte ofta jag saknar ord. Men att beskriva det som händer i trädgården just nu gör mig nästan mållås. Vackrare än så här blir det inte. Varje dag sker det underverk. Ur den mörka jorden kommer det upp växter jag glömt bort. Växter jag gett upp hoppet om dyker upp fulla av vigör. Alla småfåglar har bokstavligen fått pippi.



Med vissa växter säger det bara klick. Det finns inga rationella argument varför man älskar dem. Man bara gör det. Näsduksträdet, Davidia involucrata, var ett av de första träden jag planterade på Karnagården. Efter samtal med Björn Aldén på Göteborgs Botaniska insåg jag att fröså inte var något alternativ om jag vill få se det i blom under min livstid. Att köpa större träd är bokstavligen att köpa tid.
Det har blommat så smått i några år, men nu känns det som den verkligen tar i från rötterna. Jag var på ett kort besök på Göteborgs Botaniska häromdagen, och där hade deras näsduksträd inte riktigt kommit igång ännu. Längre norrut än så är det nog lite vanskligt att odla dessa kinesiska skönheter.

En annan kinesisk måsteväxt i trädgården är blåregn, Wisteria sinensis. Min dröm är att hela kapellet skall omfamnas av dessa ljuvliga blå klasar. Jag har hjälpt den på traven genom att lägga hönsnät över delar av taket, men nu får den fixa resten av klättringen själv.
Det är trixigt att klippa det, men med lite god vilja och rätt verktyg går det. Wolf Gartens Tree Loppet fungerar bra här.

Betydligt enklare att pyssla med är den lilla rosenkvitten, Chaenomeles japonica. Planterade den förra året och den har etablerat sig riktigt bra. Står sig väl med tulpanerna 'Orange Emperor'. Deras lyskraft i kvällssolen är enastående.

Men allt i trädgården är inte svulstigt, högt eller stort. Även längre ner mot backen finns det magi.  Jag hade inte kommit på tanken att sätta de små italienska tulpanerna, Tulipa clusiana 'Sheila' bland röd sockblomma, Epimedium x rubrum. Men det löste de själva. Match made in heaven!

Är man ändå nere på knäna kan man passa på att se fler underverk. Den lilla, lilla blomman krypkotula, Leptinella squalida, är inte mycket större än en tändsticka. Krypkotula är en favorit att ha mellan de öländska kalkstenarna i Lunden. 

Det är en lyckans tid. Det sjuder verkligen av liv. Nu njuter vi! Och om några dagar är jag på RHS Chelsea Flower Show. Jag reser med öppet sinne och tom väska. Spännande att se vad som hänger med hem. Som tur är blir det inte övervikt även om huvudet är fullsmockat av idéer.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar