Se men inte röra.

Sicken vecka det har varit. Så mycket trädgård. Så många intryck att smälta. Och inte ett finger har jag tryckt ner i myllan, utan bara glidit omkring och beskådat fantastiska trädgårdsmänniskors kreativitet och slit. Det kommer nog att ta ett bra tag att reducera intrycken till en hanterbara massa. Just nu är mitt huvud proppfullt med Chelsea Flower Show och Malmö Garden Show.


Första gången jag var på Chelsea Garden Show fick jag en smärre chock av att se denna perfektion och överflöd. Allt, precis allt, var mäktigare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Då insåg jag inte vilket arbete som låg bakom varenda monter.

Idag är jag lite klokare. Jag läser på en del innan jag reser dit. Och tittar på BBC, de gör otroliga TV-sändningar varje dag från Chelsea. Att få insyn och kunskap om människorna som ägnar sina liv åt växter är stort.
 John Massey, som driver Ashwood Nurseries, är min nya hjälte. Han är nog utan tvekan Herr Blåsippa. Vilken samling han presenterade i "The Great Paviljong". Det är väldigt fel tid för blåsippor, Hepatica, att blomma nu. Så för att tajma blomningen har John förvarat de små sipporna i en kylcontainer under 7 månader. När han fick frågan om han kunde tänka sig att medverka nästa år, var hans enkla svar: "No! I can't put my life on hold for another year". Det säger nog en del om vad som krävs av dem som deltar.  Men han fick det största erkännandet och kunde åka hem med priset "The Diamond Jubilee Award". Vill du kika mer på pristagarna finns listan här.

Min favoritträdgård var inte den stora vinnaren Andy Sturgeon's. Den jag klickade bäst med var Cleve West's. Hans trädgård skulle gärna få flytta hem till mig. 

På Chelsea Flower Show är det sju domare som bedömer efter nio olika kriterier. Deras poängsättning av utställningsträdgårdarna är lika obegripliga som vid konståkning. Allt är vackert och perfekt i mina ögon. 

                                                

Men oavsett om man kan läsa alla koder till en perfekt trädgård, kan man som besökare ganska snart se vissa trender som genomsyrar trädgårdarna. Det är mycket vilt, både vad det gäller växtval och planteringar. Gamla trotjänare som vallmo, lupiner och allium är alltid med. Roströda växter låg också på topp, speciellt en roströd iris som dök upp på flera ställen. På listan på växter jag inte visste jag ville ha kommer kvanne, Angelica archangelica. Det tar visserligen tre år innan den blommar, men jag kommer nog att få lite Chelsea-känsla när den väl gör det. Vill ni se lite filmer från Chelsea Flower Show kan ni klicka här.

Avslutar en händelserik vecka med en bild från Malmö Garden Show. Man behöver inte åka ända till England för att få inspiration. Elever från Hvilan Utbildning bryter ny mark genom nya växtkombinationer.

Trädgårdar har liksom vi människor många olika ansikte, och kärlek gör allt vackert.
Imorgon är det dags för min vanliga verklighet. Dags att entlediga den ofrivillige trädgårdsmästaren (min man), som skött trädgården utan några påtagliga katastrofer. Och trädgårdsshower i all ära, min plats på jorden är i min egen trädgård, och här är det jag som bestämmer vad som är rätt eller fel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar