Andra vågen rullar in.

Nu är det på gång. Högsommarfloret har satt fart. Det såg lite väl grönt ut i rabatterna ett tag.  Efter midsommar och fram tills nu har det inte varit någon påtaglig blomsterprakt. Men nu kommer den andra vågen av blommor och lyfter trädgården ur sin stilla puttrande grönska. Eftersom en del växter gick ut hårt tidigt på säsongen ser de lite tuffsiga ut nu, men de kan gott få vila.


I England kallar man det "June gap", glappet mellan försommar- och högsommarflor. Nu skulle man kanske tro att detta främst är ett estetiskt predikament. Men det finns små kryp som ogillar det här glappet mer än vi. Våra bin behöver en ständig källa av nektar och pollen. Så är vi måna om våra bästa samarbetspartners ser vi till att det finns växter som blommar hela säsongen.

Lavendel är en riktiga trotjänare. När det varit glest i rabatterna har den tjänat som en eminent foderkälla åt humlor och bin. I år glömde jag att plocka till mig själv, så de fick ha dem i fred. Det kan inte vara mycket kvar på lavendeln. Kanske är det detta som kallas att suga på ramarna.

Vackra, vackra solhattar! Jag älskar dem. De har också fött åtskilliga humlor under dessa magra tider i trädgården.
Enchinacea 'Magnus & Enchinacea 'Orange'
Att vara generös med blommande växter är en fröjd. Jag har låtit 'Jungfrun i det grön', 'Nigella damascena'  fröa av sig hej vilt. I England kallar man det för "Bed hopping", när växter sprider sig lite här och var. Jag måste medge att jag är förtjust i vackra blommor som är lite promiskuösa.

För några år sedan sådde jag ett par påsar ringblommor i det stora betongkaret. Sedan dess har jag inte lyft ett finger här. Långsamt intar de grusplanen. Jag säger bara: Var så goda!

En del frön som man en gång har sått nöjer sig inte med att flytta ett stenkast. De kan dyka upp på mycket märkliga ställen i trädgården. Alla de små verkar hopplöst förälskade i Gurkörten, Borago officinalis, så den får leva vidare på de flesta boplatser den själv valt.

Men alla frö är inte så lättflirtade. Och det är nog just det som är tjusningen med att så. Spänningen är stor när man tryckt ner det där lilla fröt som kanske är från Kurrekurreduttön. Mina frösådder består av lika mycket hopp och grusade drömmar. Men vad har jag att förlora? Frö är ju förhållandevis billiga att köpa. En dag såg jag att det stack upp ett grönt litet spjut i en kruka, men tänkte att det säker bara var ett ogräs som gått vilse. Men så idag såg jag! Det är chilensk eldbuske, Embothrium coccineum, som verkligen har dykt upp. Det märkligaste är att nu när den kommit så här långt tänker jag, äsch den var nog inte så svår.

Så här här halvvägs in i juli får vi nog anse att juni-glappet är över i södra Sverige. Nästa glapp skall vi helst inte prata om. Det där glappet som börjar i oktober och sträcker sig till mars. Tror jag ska döpa det till rysar-glappet. Men den dagen den sorgen. Nu ska vi njuta av att högsommarfloret står och trampar i farstun.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar