Rara ärtor

Jag tror jag dånar! Vilken väldoft alla dessa luktärtor bjuder på. Att odla luktärtor utan doft är nog lite som att kolla på en film utan ljud, och det måste vara rätt tråkigt. De nya hybriderna luktar knappt något och borde kanske kallas fluktärtor


I flera veckors tid har jag plockat stora buketter av dessa generös blommor. Det behöver inte vara märkvärdiga arrangemang, de är sig själva nock. Jag försöker plocka tidigt på morgonen och sätter dem i kallt vatten så snabbt jag bara kan. Luktärtor gillar inte att bli stressade.
En salig blandning av luktärtor är verkligen ett pottpurri för näsans miljoner luktreceptorer. Doften från en sådan här bukett slår till och med ut lukten av blöt hund. Min absoluta favorit i denna samlingen är 'Matucana', (på bilden nedanför.) Ska man bara odla en sort är det den.

Luktärtor, Lathyrus Odoratus, bör man plocka innan den sista blomman på kolven slagit ut. Helst ska de stå luftigt och inte nära frukt, framför allt inte nära bananer. Etylengasen som bildas kan få vilken spänstig luktärt som helst att krokna. Jag brukar blanda lite socker i vattnet. Ca 100g på en liter kallt vatten.

Det finns mängder av namnsorter att välja på och jag har aldrig stött på några problem med att få dem att växa och blomma. Tvärtom, jag får ligga i och plocka blommor och ta bort fröskidor. Låter man fröskidorna sitta kvar avtar blomningen.  En av de mest magiska egenskaperna hos luktärt är, att ju mer man plockar, desto fler blommor blir det.

I år är det första gången jag odlar sorten 'Solstice Crimson'. Normalt kräver luktärtor minst 12 timmars dagsljus för att blomma. Men den här sorten kan man få att blomma betydligt tidigare. I år ska jag försöka få den att blomma till jul. Fast då kräver den ju förstås ett varmt växthus.

Jag tycker om att odla luktärtor i kärl, det gäller bara att välja sorter som inte är så vilda och höga. 'Lavendel Bridesmaid' är en relativt låg och buskig sort.

Men allt är inte luktärt, även om man skulle kunna tro det. Luktärtor är ettåriga, men den har släktingar som kommer återkommer varje år. Det finns drygt 150 arter. Hos mig är det rosenvial, Lathyrus latfolius, 'White Pearl' som kommer tillbaka utan knussel varje sommar.

En annan ständig gäst i trädgården är spanskvial, Lathyrus tingitanus 'Roseus'. Den dyker upp lite här och var. Den har ingen doft, men är oemotståndlig i sin vackra teckning. Jag låter några fröskidor sitta kvar på tidigare plantor och sedan fixar den resten själv.
Än så länge har jag bara börjat nosa på utbudet av alla dessa skönheter. Vill man fördjupa sig i ämnet skall man försöka få tag i boken Luktärtor av Graham Rice.  Jag köper de flesta av mina luktärtor från English Sweet Peas. Jag har redan börjat sukta efter nästa års sådd, och är säker på att 'The Doctor' kommer att bli en av dem.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar