Vem sa att sommaren är kort?

Jag går omkring klagar över värmen. Det är inte så mycket att arbeta med i trädgården just nu. De flesta sommarplantor har åkt till komposten. I växthusen står bara de förnäma som skall övervintra. Att plantera nya perenner och träd känns vanskligt än så länge, med tanke på hur torrt det är. Det är lättare att ha koll på dem när de står i krukor.



Men kvällarna! Vilka underbara kvällar det har varit. Att gå en sväng och bara kolla läget är gott.

Äntligen, iallafall om jag kisar, börjar dammen anta den skepnad jag såg framför mig när jag grävde den. För en sak är säker, det är ingen quickfix att skapa den här miljön. Men många är nöjda med den som den är. Det dräller av grodor, och trollsländorna hovrar över vattenytan. Fåglarna har allt som oftast sina beachparty här.

När man kommer till vissa platser i trädgården kan man blunda helt och hållet. Att stå vid den stora rondellen och mötas av doften från dessa hostor är rent sinnligt. Det stod ett par små plantor här när vi kom till gården, och med lite omsorg har de nu svällt över alla bräddar. Någon gång ska jag försöka ta reda på vad de heter.

Det är ju så, att i en sådan här gammal trädgård finns en hel del som jag inte har full koll på. Det faktumet påverkar ju inte min förmåga att njuta av prakten, men det finns också en tillfredsställelse att ta reda på mer om de okända skönheterna. 

Vi har en handfull riktigt gamla äppelträd i trädgården. De är viktiga på en mängd olika vis. Därför var det med sorg i hjärtat jag upptäckte att en stor kraftig gren knäckts i ett av de högsta träden. Jag tror trädet sjunger på sista versen. Som tur är vet ju ingen hur lång versen är.

Trots sin skröplighet levererar den massor av äpple. Ingen aning om vilken sort. Men det är himla gott att äta. Sprött och sött.


Det blev visst lite sorgesamt här på slutet, så vi festar till det med en rejäl blomning av höstens  sötaste partypinglor. Jag kommer aldrig att få nog av tidlösa, eller nakna jungfrun som den kallas.
Jag minns fortfarande första gången jag såg den i en blomsterbutik. Ur en sprucken och anspråkslös lök som bara låg på ett bord sköt dessa ljuvligheter upp, och vips så var jag kär.

2 kommentarer:

  1. Är det inte doftfunkia (Hosta "Royal Standard") du har?
    Kram, Monica (Vivis mamma)

    SvaraRadera
  2. Tack Monica! Jo, det kan vara den. Men jag tycker att blommorna inte överensstämmer. Men jag får göra en lite mer noggrann "analys". Har du 'Royal Standard' i din trädgård. Hade varit roligt att jämföra.

    SvaraRadera