Allt har sin skönhet.

Huruvida skönheten kommer inifrån eller utifrån är ett sedan länge omtvistat spörsmål. För min del kommer nog skönheten genom min blick. Allt jag ser på med kärlek är vackert. Minnen där växter har varit inblandade försvinner aldrig ur mitt sinne. 



Blommor  har mycket mer än sitt vanligtvis vackra flor att ge oss som umgås med dem. För mig fungerar de ibland som ett slags minnesmärke, eller jag kanske skall kalla dem för mentala bokmärke som för mig tillbaka till en annan tid.

På svenska heter den visst vitgrön tofslilja, ett i mitt tycke rätt trist namn. Jag föredrar det engelska namnet 'Pinapple flower'. Jag kommer aldrig att kunna möta den här blomman, Eucomis autumnalis,  utan att tänka på när jag såg den för första gången i Sydafrika. Att den nu växer och frodas i min trädgård på dessa breddgrader är häftigt. Det är resliga blommor det här, och de blommar otroligt länge.

Vanliga hästkastanjer, Aesculus hippocastanum, är inget jag går i spinn över. Snarare har de orsakat mig sveda och värk genom att någon käck gosse använt dem som projektiler för att söka (smärtsam) kontakt. Men riktiga kastanjer - sådana där som är sagolika att äta rostade med ett glas rött en murrig höstkväll - de är något helt annat. För många år sedan pluggade jag med en tjej som invigde mig i dessa läckerheter. Varje höst när jag samlar ihop höstens skörd färdas jag tillbaks hem till Anna.                                      
Mina kastanjeträd, Castanea sativa, ger efter denna sommaren en ganska bra skörd. Iallafall tillräckligt för att jag ska ha ont i huvudet en dag eller två.

Det finns ju växter som på något märkligt sätt etsats sig fast i minnet utan man egentligen har träffat dem. Det tog ett och ett halvt år innan jag fick klämma på den här. Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet. Men så en dag känner jag en doft i växthuset som inte är bekant. En mild doft, en blandning av syren och liljekonvalj, och utefter hela taket i växthuset slingrar sig en av de mest spektakulära blomstren jag sett.
Snäckböna, Vigna caracalla. Vilken makalöst sinnrik blomma. Jag skulle inte med tusen ord kunna beskriva hur den ser ut i alla sina utvecklingsstadier. Det här är blomman jag skulle vilja se i sk timelapse-film. (Dvs man tar bilder med jämna mellanrum och sätter ihop till en film.)
Att bara plocka av en blomma, och skärskåda den från alla håll och kanter, får åtminstone mig att klia mig i huvudet. Hur sjutton får den ihop det? Från att se ut som en cashewnöt utvecklas den till en delikat blomma med en spiral i mitten. Tror naturen hade varit och tullat på vinet när den satte ihop den här växten. Och som sagt, det tog ett par år för den att blomma. Men jag hade, med facit i hand, kunnat vänta ett år till. Det här är ett bokmärke för mig. 

Men för all del, tro nu inte att hösten inte har kommit hit till sydligaste Skåne, för det har den. Men den har väl inte direkt gjort så mycket väsen av sig, ännu. De enda försiktighetsåtgärder jag tagit är att agaven har åkt in i ladugården. Resten får hänga kvar ute ett tag till. Det mesta mår bra om det får vara ute så länge som möjligt. Det är mindre risk att otyg åker med in i värmen om växterna får gå ner i varv utomhus först. Vissa växter ställer jag kanske på lite mer skyddade platser i trädgården, där jag vet att ett par timmars nattfrost inte gör någon större skada.

Men det är trots allt redan lite trolskt i hasselallén. Höstlöv skapar nästan samma lugn som ett snötäcke. Man dröjer lite i steget. Här får alla löv ligga kvar över vintern. När det är dags för vintergäck och snödroppar har daggmaskar och andra små kamrater sopat banan.

Det är dags att avsluta, och då får det bli med Konfucius citat:

Allt har sin skönhet, men det är inte alla som ser den.






2 kommentarer:

  1. Och där fick jag en ny växt på vill ha-listan! Så vacker blomma och att den doftar är alltid en bonus.
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  2. Alltid roligt att kunna skapa habegär när det gäller växter.;) Snäckbönan är verkligen något alldeles extra. Det gäller bara att ha lite tålamod med den. Lycka till!

    SvaraRadera