Tid tar tid, resten går ganska fort.

Snart har jag levt tillsammans med min trädgård i tio år. Ser jag i backspegeln har det gått fort. Men när jag började med renoveringen var målet så otroligt långt borta. Inte ens i min mest vildvuxna fantasi kunde jag se hela bilden. Jag hade ingen erfarenhet och lite kunskap, och fick mest lita till min magkänsla. Men kanske var det därför det fungerade. Jag visste inte hur svårt, eller enkelt, det var.


Visst har det varit många trial and error, men säg den som lär sig något nytt utan att misslyckas först. Misslyckas man inte har man inte satt ribban tillräckligt hög. Fast man kanske inte ska lägga ribban på 2,45 om man river hela tiden, utan sänka ambitionerna något. Men nu var det ju inte mental träning jag skulle skriva om, utan trädgård.

Entrén är det nog många som lägger ner mycket omsorg på. Vilket inte är helt tokigt eftersom det är i hög grad det som ger det första intrycket. På Karnagården har jag varit lite splittrad, eftersom den riktiga trädgården ligger på södersidan och entrén på norrsidan av huvudbyggnaden. Solen är inte någon flitig besökare på den sidan, så det har lett till att jag inte lyckats få till någon inbjudande blomsterprakt. Ärligt talat har det varit en ganska trist historia.

Varje vår är det ett överskott av små plantor från ampelliljan som bor inne. Tar man vara på dessa och sätter ute i krukorna blir de utmärkta plantor i sommarkrukorna på norrsidan. Jag blandar gärna upp dessa installationer med ett par brokiga murgrönor. En enkel och billig kombo som håller hela säsongen. När frosten gjort slut på ampellijan får murgrönan fritt spelrum tills nästa vår, då åker ett par nya små ampelliljor ner i urnorna igen.

En blomma med lite klös i som kunde tänkas trivas här är fuchsia. De är dessutom tålmodiga och blomvilliga. Eftersom jag vill ha lite höjd på arrangemanget så passade det bra med uppstammade fuchsior, och för att slippa bar jord i krukorna fungerar det utmärkt med murgröna som jordtäckare,  som skapar botten. Upplever det som fuchsiorna trivs riktigt bra med sina kollegor. Det här kommer att bli en standardkombination hos mig.

Fuchsiorna blommar något helt fantastiskt när dagarna blivit lite kortare, och de verkar njuta av daggfyllda nätter.

Jag har egentligen bara ett problem med fuchsior, och det är att de blir fler och fler varje år. För hur det nu än är, så brukar jag inhandla några torgexemplar och placera på lite udda platser, lite på vinst och förlust. Men när det börjar dra ihop sig för vinterförvaring har de alltid vuxit till sig, och då måste de ju också hänga med in. Så upprepas historien, och samlingen växer.

Men alla får, eller vill inte hänga med in. De härdiga sorterna trivs bäst ute i det fria. De här sorterna kännetecknas inte av svulstighet, utan är snarare gracila och milda i sina färgtoner.

Jag måste medge att jag också trivs bäst ute i det fria. Men ibland kanske man måste göra val för att utvecklas och komma vidare. Som sagt, jag har snart ägnat tio år åt att gräva om Karnagården till det den är idag. Och nu är det bara tiden som kan skapa den där mulliga fylligheten som jag vill att trädgården ska ha.

Men nu är jag ju inte typen som sitter och rullar tummarna. Så, medan jag väntar har jag börjat plugga. Och så klart, har man blivit biten av trädgård och bor i Skåne är ju valet rätt enkelt.

Vilken lycka var det inte att få skriva in sig på Sveriges Lantbruksuniversitet i Alnarp. Fixar jag mina studier under de närmaste två åren, så skall jag få min Master in Landscape Architecture. Det får bli lite mindre fokus på detaljerna i trädgården nu, dygnet har ju bara 24 timmar. Så tyvärr blir det inte lika mycket skrivande på bloggen. Tiden i kammaren får numera ägnas åt studier i miljöpsykologi och slikt. Någon lite rapport från Alnarp lär nog komma, jag ska bara bli lite mer varm i kläderna först.

Jag läste ett väldigt bra citat för några år sedan, som har fastnat i mitt minne. Och idag kan jag med visshet säga; så är det.



"Människan överskattar lätt det hon tror hon hinner med på ett år, 
och underskattar det hon hinner med på fyra."

 Jarno Vanhatapio, Entreprenör


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar