En odlares dilemma.

Som trädgårdsnörd är det inte alltid guld och gröna skogar. I vart fall inte så här års. Jag har varit bortskämd med att kunna gå ut och plocka en bukett lyster när andan fallit på. Luktat och klämt. Och nu när tillförseln stryps blir jag sniken. Det lilla jag har som blommar är jag rädd om.


Jag kan inte, det går inte! Men jag skulle så gärna haft vinterliljan, Schizostylis coccinea 'Candy Flower' inne i huset. Då kunde jag njutit av den lite mer. Men som snitt jag förkortar jag livet på den med flera veckor, så den får allt stå kvar i sin kruka. Och, "kommer inte berget till Muhammed, får Muhammed komma till berget". Så jag får masa mig ut i växthuset och bara sitta och titta på den då och då. Den har en vidunderlig röd färg.

Många av de sydafrikanska skönheterna börjar blomma nu, eftersom deras biologiska klocka säger att det är sommar.  (Tror min biologiska klocka också säger det. Men det har jag inget för, min blomning är över sedan länge.) Som tur är finns det fler blommor att slänga lystna blickar på där ute i kallväxthuset. Nerine bowdenni, är så gracil och mjuk i sina rosa toner. Inte heller den kan jag förmå mig att klippa av.

När solen står så lågt som den gör så här års bjuds det på märkliga föreställningar i glashuset. Kanske inte helt enkelt att se vad det är? Men jag vet!  Det är en stor kapstjärna, Ornithogalum saundersiae. Också en sydafrikansk växt som inte kräver särskilt mycket.

"Havets dagg" kallas den här växten för, fast den heter Rosmarinus officinalis, och när den hamnar i kryddhyllan heter den rosmarin. Kärt barn... ja, ni vet! Den växer vilt runt medelhavet och säkert på många fler platser. Jag har också upplevt den i Sydafrika. Där känner man doften utan att man riktigt vet varifrån den kommer. Inne i växthuset vet jag dock var den är. Och nu blommar den, men det är pyttesmå blommor. Så små, att det bara ser ut som lite ludd på topparna. Men kikar man riktigt noga ser man hur vackra de är. Tror minsann ett katthår har smugit sig med, vilket har har sin naturliga förklaring.

Jag tror jag ska sova i växthuset innan jul. När det blir det en kall och riktigt stjärnklar natt, då ska jag ta med mig sovsäcken dit. Ligga och kolla på stjärnorna och klappa på blommorna. Det finns bara ett problem; mina sydafrikanska hundar av modell Rhodesian Ridgeback skulle vägra att sova där. – Ingen frisk människa väljer ju bort en varm säng. Katterna däremot skulle älska det.

Just det! Det är ju advent. Det var jag inte beredd på. När man har runt +10° på dagarna känns juliga högtider avlägsna. Och det finns ju massor av ogräs att rensa bort, så vem har tid med advent så här års?










Inga kommentarer:

Skicka en kommentar