Ketchupeffekten

Nu är det dags att tömma kylskåpet från burkar med bortglömda oliver och gamla ketchupflaskor. För att inte tala om syltburkar från anno dazumal. Alla lediga ytor är förbehållna återbäringen från sommarens prakt. 


Mina vackra gamla kassaskrin fungerar utmärkt som förvaringsboxar i kylen. Fröer trivs bäst om man förvarar dem svalt och torrt. Därför måste det finnas plats bland smör och mjölk. När alla fröer är rensade är det en fröjd att få paketera dem i påsar eller kuvert av pergamyn (glassin). Även små kuvert från min karriär som filatelist kommer återigen till användning.

Till återanvändning kommer också alla små förpackningar av silica gel (Kiselgel). Alla känner nog igen dem, de brukar finnas med i det mesta man köper nu för tiden, allt från teknik, skor och mediciner. Dessa små förpackningar är utmärkta att ha i lådorna med fröpåsar. De ser inte mycket ut för världen, men de är effektiva fuktslukare.  När gelén blivit fuktstinn är det bara att torka den i ugnen på låg värme någon timme, så är de klara att användas igen.

Det är nästan lika stor variation på frö som på blommor. Mja, eller kanske inte. Men det finns många frö som är extra vackra. T ex frön från brandgul slingerlilja, Litonia Modesta eller leopardblomma Belamrande chinensis.

Det är en faslig tur att jag inte vinterförvarar dahliaknölarna i kylskåpet. Hade jag behövt göra det skulle jag fått svälta till tidig vår. Man kan visserligen äta dahlior, och förr i tiden trodde man den skulle kunna vara ett alternativ till potatisen. Fast den har nog för mycket karaktär för att fungera som ett baslivsmedel. Jag har inte smakat, men den ska visst vara läcker som rostad. Nåväl, mina knölar slipper att hamna i köket, trots att jag egentligen har fler än jag kan ta till vara.

I Sverige kallas den jungfrudahlian, Dahlia Merckii  och jag fick tag på några frö förra våren som jag sådde. De var enkla att driva upp och blommade fantastiskt hela säsongen. Jag hyste nog inget större hopp om att det skulle vara några knölar att ta in för vinterförvaring. Men döm om min förvåning! Hela rabatten var full av fantastiskt fina exemplar. Så jag kommer inte behöva göra mig besväret att så nya nästa år. 

Ett sista husmorstips. Det finns olika förslag på hur man skall handskas med uppgrävda dahliaknölar. En del förordar att man skall låta jorden sitta kvar runt knölen, en del att man skall spola ren den med vatten. Jag har skapat min egen metod. Jag blåser knölarna rena från jord med hjälp av tryckluft. Då blir det enkelt att ta bort skadade delar, och de tar mindre utrymme vid förvaringen. Och inte minst blir de mycket lättare att kånka in i förrådet, där de får stå frostfritt och mörkt tills nästa vår.
Japp, då kan vintern komma tillbaka igen. Den dök upp en kort sväng, men blev troligen skrämd av klagostormen som mötte den från alla stackars trädgårdsmänniskor som inte rustat klart. Men nu så. Nu är vi redo!






















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar