Snipp snapp snut så var sagan slut.

Nu tror jag minsann att både kylan och mörkret sveper in över nejden. Jag vill inte! Människan är inte skapt för att leva i mörker. Hade vi varit det borde vi varit försedda med någon form av ekolokalisering. Men trots att fladdermössen är utrustade för att klara mörker vill inte ens de vara med på vintern, utan de går i ide. Kloka djur. 


Under vintern är det många som hänger i ladugården. Fladdermössen på höskullen och växterna i de gamla hästboxarna. Förra helgen var det slut på sötebrödsdagarna i trädgården. De växter som ogillar kyla lika mycket som jag, kånkades in på sina övervintringsplatser. Där får de ljust och varmt, men lite trångt. Olika palmer, citrus, lager och japansk mispel står och trycker under konstgjorda solar. Här får de hålla sig i åtminstone fem månader, kanske sex om det vill sig illa, och man kan ju fundera på vad de pratar om under hela den långa vintern.


Jag misstänker att detta är de sista dahliorna jag lyckats fånga innan kylan kniper dem. Jag måste gnugga ögonen med färg innan trädgården ser ut som ett scen av Lars Norén. Snart, mycket snart, är dessa färger och former ett minne blott.

Ett minne blott är snart också rosorna. Men vilken duglighet de har presterat. Rosen 'Mainze Fastnacht' eller 'Blue Moon' som den också kallas har blommat oförtrutet sedan tidigt i somras. Den gör sig väl med fjäderborstgräs, Pennisetum setaceum 'Rubrum' De doftar dock inte särskilt mycket längre. Doftmolekyler fungerar lite som vi människor, de är inte så pigga på att röra på sig när det blir kallt.

En av höstens främsta pyntblommor är utan tvekan cyklamen. Den lär ligga på topp-tio-listan över svenskarnas populäraste krukväxt. Jag nöp av ett par blommor och lät dem pryda en av mina taggiga vaser jag knåpat ihop på min keramikkurs. Det är få blommor som matchar dessa "sjöborrar" men cyklamen klarar det galant.

Det finns det dock en bra sak med denna mörka årstid, och det är att det blir lite mer tid att sitta inne och häcka. Att släppa tanken på trädgård låter sig dock inte att göras, men att låta kroppen vila och istället utforska orden och tanken kring trädgård, finns det tid till nu.


Och om ni mot all förmodan skulle våga er ut i mörkret - och här kommer en rejäl pekpinne - glöm inte att ta på er reflexer. Mörkret är ett slukhål, och även om ni tror att ni syns, kan ni vara säkra på en sak: Det gör ni inte.

2 kommentarer:

  1. Fina blommor och väldigt snygga sjöborrar också! :)
    Reflexer är en billig livförsäkring och inte minst bra om man vill att busschauffören ska stanna... ;)
    Kram Kristina

    SvaraRadera
  2. Tack Kristina! Ja, nu håller färgprakten att ta slut även här på Söderslätt. Nu är det inomhus vi får fylla på med färg istället. Reflexer är verkligen viktiga, och inte bara på landet, som många tycks tro. Sköt om dig i mörkret!

    SvaraRadera