Gott & Blandat

Nu börjar allt tona mer och mer i rött. För visst är det väl så att rött fortfarande är julens måste-färg. Men likväl, den här veckan blir det inget rött. Veckans inlägg har inte ens en röd tråd. Nu kör jag på med en salig blandning. För visst är det mest så livet ser ut? En mix av stort och smått. 


Jag börjar med smått. Jag är verkligen ingen garvad odlare då det kommer till frösådder mitt i vintern. Men vill man ha vissa blommor så är det bara att bita ihop och så. Vissa frö kräver en köldperiod för att gro. Efter senaste besöket på Chelsea Flower Show blev jag lysten på olika sorters kvanne, Angelica archangelica och Angelica archangelica.  Lite lättflörtad blodtopp, Sanguisorba officinalis och även den något mer svårflirtade nysroten, Veratrum nigrum och album åkte ner i jorden. En påse med alexanderloka, Smyrnium olusatrum såddes också.

Min optimism blommar. Med det kommer nog aldrig de här fröna göra. Jag har sått några frö från näsduksträdet, Davida involucrata var. vilmoriniana, men det tar ca 18 månader för dem att gro. Då har jag garanterat slängt bort krukan. Ibland är det en olycklig kombination att vara optimist och ha bristande tålamod. Men jag njuter av att se resten av fröna hänga i trädet, lite som julgranskulor i en väldigt mager gran.

Hans Hedbergs exklusiva keramiska skulpturer har jag alltid beundrat. Men hans frukter kostar lika mycket som en bättre bil. Så jag har tagit saken i egna händer och gjort en egen kollektion av frukter. Första terminen blev det ett äpple. I år blev det ett päron och ett plommon. Kostnaden stannade nog vid ett gäng torkarblad. Och här skall man inte bortse från glädjen att göra dem, och lyckan när de klarar bränningen. Det är värt rätt mycket det med.

Den här exposén får avslutas med lite gott. Kanske inte för gommen, men icke desto mindre gott för öga och själ. Ljuvliga kamelia! Den ser skir och ömtålig ut, men är en riktig hårding. Äntligen börjar jag förstå mig på dem. De vill inte ha någon positiv särbehandling. De vill vara en växt som så många andra. De blir inte ett dugg imponerade av att jag springer och kollar pH-värdet  i deras vatten.  De blir inte sura om de hamnar under bänkarna i växthuset. Bara de får vara en i gänget så, så är de nöjda. Men så kommer ju den där dagen då de inte längre är en i gänget, när den fula ankungen blir en svan.

Jag brukar lägga upp en lista på frö jag har överskott av här på bloggen. Och jag ska försöka hinna med det under julhelgerna. Tiden är lite knapp nu när jag blivit plugghäst. Men det är underbart roligt att studera igen.

2 kommentarer:

  1. Du får skicka hit sådden av näsduksträdet - den får stå bland andra långsamgroende ;) Vilka läckra frukter du skapat!

    Carina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag mitt tålamod är förödande när det gäller långsamma fröer. Lite beror det nog på att jag inte skapat en bra "vänthall" för dem. Jag kan plocka ner några frukter till dig om du vill ha?

      Radera