Kobajs rockar.

Påsken är en av mina favorithelger. I år är den i lite tidigaste laget, men annars är det en kanonhelg. Det är nu startskottet brinner av för en ny säsong. Som en fågel Fenix stiger jag ur askan, och sträcker jag bara lite på mig kan jag ana våren vid horisonten. Nu läggs uppgift till uppgift på listorna. Och jag älskar det.


Jag är inte mycket för traditionellt påskfirande. För mig är det fest när jag får vara ute i trädgården, och allra helst ha min man vid min sida. Kanske inte enbart för att jag älskar honom, utan även för att han är stoisk inför alla arbetsuppgifter jag staplar framför honom.

Min lilla vagn till gräsklipparen hade jag inte mycket nytta av. Gräsklipparen orkade inte dra lite tyngre lass. Men fyrhjulingen, det är en stark rackare, den kan dra mer än jag kan lasta. Så gårdens fixare - min man - löste problemet med dragkroken. Sådana här lösningar går jag igång på.

Påskhelgen är den stora gödselhelgen. Nu ska 6 kubikmeter kogödsel och nästan lika mycket barkmull ut i rabatterna. Det kommer att vara mörkt och vackert i rabatterna när det är klart.

Hade jag dröjt med att köra ut gödsel i rabatterna, hade jag troligtvis massakrerat en del växter. Just nu är det mest julrosor, Helleborus orientalis, som blommar. De får bara lite benmjöl nu på våren. Kogödsel får de framåt hösten.
Jag har en känsla av att det varit en fin vinter för julrosorna. De har blommat frikostigt under lång tid.

Men det finns några andra raringar som blommar också. Vi ser dom överallt, i kommunala planteringar eller på villatomter, men utan att någon gör vågen. Jag tycker krokusen förtjänar en större plats i våra hjärtan.
Hur snygg är inte Crocus chrysanthus 'Blue Pearl'? Färgen tar nästan andan ur mig. Jag har ett gott öga till de tvåfärgade.

'Lady killer'! Ja, den heter faktiskt det, denna Crocus chrysanthus. Det är en robust krokus som står pall för mycket.

Jag måste få visa er en till av mina tvåfärgade favoriter. Crocus 'Vanguard'. Den här skattar jag väldigt högt. Beståndet ökar stadigt varje år. Mitt hjärta tar ett extra skutt varje tidig vår då de dyker upp.

Okey då! Lite har jag firat påsk. Jag har provat att färga ägg med sidentyg. Det var riktigt kul att koka ägg inlindade i tyg. Och snyggt blir det.

Man kan med fördel använda sig av sidenslipsar. Men jag råder alla att förvissa sig om att inte sätta saxen i en slips som man inte har fri förfoganderätt över. Kolla på second-hand i stället för närmaste garderob.
Det här är nog det närmaste jag kommer fenomenet kokkonst. Tror jag är bättre lämpad som gödselspridare.




Galanthus galanterier.

Nu blommar en av trädgårdens kanske mest eleganta blommor. Snödroppen har en speciell aura. Tror inte det finns en människa som inte tycker om dessa vårens budbärare. De kan dyka upp på de mest mystiska ställen i trädgården. Den går sina egna vägar och vill inte bli störd under sin vandring. 


Ju mer jag läser om dessa godingar desto mer förtjust blir jag. Författaren Lotte Möller skriver: Snödroppen är fullkomlig, varken mer eller mindre. Man kan inte annat än hålla med henne.

Snödroppar gör mig lycklig. Jag njuter av dem i stora vita flockar, eller så ligger jag på knä och studerar dem i detalj. Det finns inte mycket annat att snöa in på så här års. Kanske har jag fått en liten släng av snödroppsmani. Men inte allvarligare än någon annan förälskelse man drabbas av som lyckligt gift.
Visst är hon vacker! Galanthus plicathus 'Primrose Warburg'. Gula snödroppar anses extra märkvärdiga. Om inte annat är de lite kinkigare.

En annan inte helt vanlig sort är Galanthus nivalis flore pleno 'Lady Elphinestone'. Hon har inte blivit helt gul hos mig ännu. De behöver komma till ro innan de visar hela härligheten

Dubbla snödroppar är miniatyrer av can-cankjolar. Snödropar kan vara förvillande lika för en lekman, så det gäller att inte slarva med växtetiketterna. Och inte heller plantera liknande sorter bredvid varandra. Tror jag ska börja plantera med GPS-koordinater.
Det här är Galanthus 'White Swan', sedan Galanthus Hippolyta och slutligen Galanthus nivalis 'Flore Pleno' som är den vanligaste dubbla snödroppen. Den är den enklaste att få många fler av.

Det tyder på ett visst mått av snobberi att sukta efter udda snödroppar. Men roligt är det. Från att ha beställt tulpanlökar i tusental, får man nöja sig med att kanske beställa ett par av 'Spindelstone Surprise'. Men vilken kick det är när man nästa vår får se dem stå där och bara se så där vita ut, som bara en snödroppe kan.

Den omsorg som dessa guldklimpar får, är inte många växter förunnat hos mig. Jag har noga valt deras växtplats. Ljust på vintern, skuggigt på sommaren, fuktigt men väldränerat. Ja, det var väl allt.
Men inte nog med det. För att inte några rara katter, eller någon yster människa, ska få för sig att rumla runt i jorden sätter jag små rör runt lökarna. Avklippta konservburkar tjänar som ypperligt skydd till en början.

Kanske har jag rariteter i trädgården som jag inte vet om. Den här lustiga snödroppen har jag inte planterat. Jag ska hålla ett extra öga på den. Kanske det kan bli en Galanthus 'Karna'.

Rariteter hit och klenoder dit. Men att gå ut bakom ladugården och plocka ett stop med grekisk snödroppe, Galanthus ikariae är inte fy skam det heller. 
Vill man köpa någon lättskött, men som har det lilla extra, ska man satsa på Galanthus 'S.Arnott'. De flesta snödroppsexperter rekommenderar den. Tyvärr har jag ingen bild. Men nästa år lovar jag att jag har. Mina nyförvärv åkte ner i jorden för någon vecka sen.






De sa POM, POM, POM och plötsligt var jag kär.

För några veckor sedan nåddes jag av ett rykte som gjorde gällande att det finns en pelargon som heter 'Karna', och att den kommer från Söderslätt. Initierade källor berättade att den var på väg ut på marknaden nu i vår.


Jag är inte särskilt förtjust i att köra bil, men nu gick det lätt. En sväng upp till Tågarp tog inte lång tid. Och väl uppe på Gluggstorp Handelsträdgård såg jag ljuset i tunneln.
Patrik Andersson som driver handelsträdgården, är en kille som tror på en vår och tillika på pelargonen som kulturväxt. En del undrar hur många lingon det finns i skogen. Jag undrar hur många pelargoner det finns här. Väldigt många, förmodligen, med tanke på att vi pratar om 3500 m² växthus här.

Men nu till ärendet för min resa. 'Karna' - den vita tösen - är en väldigt vacker zonalpelargon. Den har sitt ursprung från en annan liten by, Västra Torp utanför Trellborg, och har följt en och samma familj sedan början av 1900-talet.

Jag fick med mig ett gäng pelargoner hem och nu står de i växthuset. Till sommaren ska de få pryda sin plats i trädgården.
Dessa bilder är från Mästergrön.
Tack vare Programmet för odlad mångfald, POM kommer den att bevaras och odlas vidare. Det är så rörande att många av våra gamla växter, som annars kanske fallit i glömska och försvunnit, finns kvar för en bredare krets.

Ser ni den här logotypen på en växt i handeln, kan ni vara säkra på att det är en äldre växt, och att den har en väl dokumenterad historia. Och inte minst att den finns bevarad i den nationella genbanken.



Karnagården har haft den stora äran att bidra med två träd till POM. Det lär nog dröja ett bra tag innan de finns på marknaden som Grönt Kulturarv, men jag är stolt över att de var värda att satsa på. Vårt högt skattade äppelträd 'Karna' och vår fina mispel, 'Mespilus germanica'.


Så, mina vänner, skulle ni stöta på den vita tösen, slå till på några stycken, behandla dem med vördnad och tänk på all omvårdnad denna vackra blomma fått genom åren.
















Jaktsäsongen har börjat.

Det är inte någon pyrschjakt som tagit sin början, för det är allt annat än smygjakt på de första vårtecknen. I sociala medierna är det en strid kamp om att vara först ut med vintergäcken eller den kämpande snödroppen.


När de allra tidigaste krokusarna dyker upp på Facebook är jag snabbt ute i trädgården och kollar. Va? Det syns inte tillstymmelse till några krokus. Men hallå! Ni ska ju ligga före era polare i Lund och Lomma! Att en stor del av Sverige fortfarande är täckt av snö, skänker jag inte en tanke.


Kanske ska jag köra en luring nästa år och lägga upp bilder på blommande syrener i mars. Kanske ett bra sätt att locka folk till kommunen. Flytta till Trelleborg, här blommar allting först! Men till syvende och sist är förundran över växtkraften i den egna täppan – oavsett var den ligger – ändå störst. 

Hos mig har jakten på vårtecken tagit en annan vändning än jag tänkt mig. Började rensa och klippa ner perenner, mest för att jag inte vill trampa omkring i rabatterna när vårlökarna sätter fart.  Men vilken skuffelse, flera av mina vackraste Enchinace har tjänat som bukfylla åt sorken. De har även nafsat i sig större delen av mina Crocosimor. Det måste till större krafttag om jag skall få bukt med denna plåga. Frågan är bara hur?

Förra sommarens utbud av Enchinacea i trädgården var en sann fröjd. Det är nog några sorter som klarat sig från att bli uppätna, men annars är det bara att börja om från början med samlingen. Det är lite som att sitta utomhus och sortera frimärken en blåsig dag, det blir ett stort svinn.

Men nu ska jag inte fylla veckans blogginlägg med bitterhet. Det händer ju bra saker i trädgården också. Vintergäcken lyser upp tillvaron både här och var. De dyker upp på de mest oväntade  ställen, och inte mig emot. Samma sak med snödroppar av okänt ursprung.

Vintergäck har jag gott om i den äldre delen trädgården. Här kan jag plocka och ta in utan att det märks. Att fylla ett gammalt fat med dessa glada blommor är förtröstansfullt.

Inomhus står också, eller ligger menar jag, de något bedagade tulpanerna. De är fortfarande vackra, men kräver att man går ner på knä för att riktigt se dem.

Snart hoppas jag kunna visa mina olika snödroppar i all sin glans. Trogna läsare minns kanske att jag gjorde dyra inköp förra året, och nu är det dags att se vad de levererar. Kan också tillägga att det blev lite galet dyra snödroppar i år också. Men det talar vi inte högt om, ifall min man skulle få för sig att läsa det här.