Se men inte röra.

Sicken vecka det har varit. Så mycket trädgård. Så många intryck att smälta. Och inte ett finger har jag tryckt ner i myllan, utan bara glidit omkring och beskådat fantastiska trädgårdsmänniskors kreativitet och slit. Det kommer nog att ta ett bra tag att reducera intrycken till en hanterbara massa. Just nu är mitt huvud proppfullt med Chelsea Flower Show och Malmö Garden Show.


Första gången jag var på Chelsea Garden Show fick jag en smärre chock av att se denna perfektion och överflöd. Allt, precis allt, var mäktigare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Då insåg jag inte vilket arbete som låg bakom varenda monter.

Idag är jag lite klokare. Jag läser på en del innan jag reser dit. Och tittar på BBC, de gör otroliga TV-sändningar varje dag från Chelsea. Att få insyn och kunskap om människorna som ägnar sina liv åt växter är stort.
 John Massey, som driver Ashwood Nurseries, är min nya hjälte. Han är nog utan tvekan Herr Blåsippa. Vilken samling han presenterade i "The Great Paviljong". Det är väldigt fel tid för blåsippor, Hepatica, att blomma nu. Så för att tajma blomningen har John förvarat de små sipporna i en kylcontainer under 7 månader. När han fick frågan om han kunde tänka sig att medverka nästa år, var hans enkla svar: "No! I can't put my life on hold for another year". Det säger nog en del om vad som krävs av dem som deltar.  Men han fick det största erkännandet och kunde åka hem med priset "The Diamond Jubilee Award". Vill du kika mer på pristagarna finns listan här.

Min favoritträdgård var inte den stora vinnaren Andy Sturgeon's. Den jag klickade bäst med var Cleve West's. Hans trädgård skulle gärna få flytta hem till mig. 

På Chelsea Flower Show är det sju domare som bedömer efter nio olika kriterier. Deras poängsättning av utställningsträdgårdarna är lika obegripliga som vid konståkning. Allt är vackert och perfekt i mina ögon. 

                                                

Men oavsett om man kan läsa alla koder till en perfekt trädgård, kan man som besökare ganska snart se vissa trender som genomsyrar trädgårdarna. Det är mycket vilt, både vad det gäller växtval och planteringar. Gamla trotjänare som vallmo, lupiner och allium är alltid med. Roströda växter låg också på topp, speciellt en roströd iris som dök upp på flera ställen. På listan på växter jag inte visste jag ville ha kommer kvanne, Angelica archangelica. Det tar visserligen tre år innan den blommar, men jag kommer nog att få lite Chelsea-känsla när den väl gör det. Vill ni se lite filmer från Chelsea Flower Show kan ni klicka här.

Avslutar en händelserik vecka med en bild från Malmö Garden Show. Man behöver inte åka ända till England för att få inspiration. Elever från Hvilan Utbildning bryter ny mark genom nya växtkombinationer.

Trädgårdar har liksom vi människor många olika ansikte, och kärlek gör allt vackert.
Imorgon är det dags för min vanliga verklighet. Dags att entlediga den ofrivillige trädgårdsmästaren (min man), som skött trädgården utan några påtagliga katastrofer. Och trädgårdsshower i all ära, min plats på jorden är i min egen trädgård, och här är det jag som bestämmer vad som är rätt eller fel.

Du söte tid

Det är inte ofta jag saknar ord. Men att beskriva det som händer i trädgården just nu gör mig nästan mållås. Vackrare än så här blir det inte. Varje dag sker det underverk. Ur den mörka jorden kommer det upp växter jag glömt bort. Växter jag gett upp hoppet om dyker upp fulla av vigör. Alla småfåglar har bokstavligen fått pippi.



Med vissa växter säger det bara klick. Det finns inga rationella argument varför man älskar dem. Man bara gör det. Näsduksträdet, Davidia involucrata, var ett av de första träden jag planterade på Karnagården. Efter samtal med Björn Aldén på Göteborgs Botaniska insåg jag att fröså inte var något alternativ om jag vill få se det i blom under min livstid. Att köpa större träd är bokstavligen att köpa tid.
Det har blommat så smått i några år, men nu känns det som den verkligen tar i från rötterna. Jag var på ett kort besök på Göteborgs Botaniska häromdagen, och där hade deras näsduksträd inte riktigt kommit igång ännu. Längre norrut än så är det nog lite vanskligt att odla dessa kinesiska skönheter.

En annan kinesisk måsteväxt i trädgården är blåregn, Wisteria sinensis. Min dröm är att hela kapellet skall omfamnas av dessa ljuvliga blå klasar. Jag har hjälpt den på traven genom att lägga hönsnät över delar av taket, men nu får den fixa resten av klättringen själv.
Det är trixigt att klippa det, men med lite god vilja och rätt verktyg går det. Wolf Gartens Tree Loppet fungerar bra här.

Betydligt enklare att pyssla med är den lilla rosenkvitten, Chaenomeles japonica. Planterade den förra året och den har etablerat sig riktigt bra. Står sig väl med tulpanerna 'Orange Emperor'. Deras lyskraft i kvällssolen är enastående.

Men allt i trädgården är inte svulstigt, högt eller stort. Även längre ner mot backen finns det magi.  Jag hade inte kommit på tanken att sätta de små italienska tulpanerna, Tulipa clusiana 'Sheila' bland röd sockblomma, Epimedium x rubrum. Men det löste de själva. Match made in heaven!

Är man ändå nere på knäna kan man passa på att se fler underverk. Den lilla, lilla blomman krypkotula, Leptinella squalida, är inte mycket större än en tändsticka. Krypkotula är en favorit att ha mellan de öländska kalkstenarna i Lunden. 

Det är en lyckans tid. Det sjuder verkligen av liv. Nu njuter vi! Och om några dagar är jag på RHS Chelsea Flower Show. Jag reser med öppet sinne och tom väska. Spännande att se vad som hänger med hem. Som tur är blir det inte övervikt även om huvudet är fullsmockat av idéer.



Tulpanfrosseri

Vilken vecka det varit. Helt plötsligt kom sommaren farande. Jag var verkligen inte beredd. För första gången var jag tvungen att skydda mina nyss utsläppta växter mot solen. Fiberduk fungerar bra, eller hade fungerat bra om det inte blåst så obegripligt mycket. Den har en fäbless för att fastna i allt den inte ska fastna i. En del växer tycker nog jag kunde ansträngt mig lite mer, men de är sällan långsinta, som tur är.


Tulpanerna har fått klara sig på egen hand. Men det har varit en tuff vecka för många. En del har redan kastat in handduken, men de som blommar lite senare är fina. Den vita rabatten jag anlade förra året börjar ta sig. Kombinationen av tulpanen 'Hakuun', vitt löjtnantshjärta och inte minst den lilla pärlbusken Exochorda 'The Bride' är bedårande. 

Kanske inte så bedårande, men lite kul, är tulpanen 'Ice Cream'. Jag driver inte så många av den här, det är mest för att det är en tulpan som alla barn gillar. Och, inte minst, det är nog första tulpansorten de minns namnet på.

Tulpanen 'Angelique' har också sin höjdpunkt nu. Den är en av få tulpaner som har flera blommor på samma stjälk. En blomma för den romantiskt sinnade. Den kommer mest till sin rättt om man planterar den i silande skugga. Solljuset bleker den rosa färgen.

En nykomling på årets topplista är tulpanen 'Amazing Parrot'. Den här blir en långliggare hos mig. Den håller färg och form både i rabatten och som snitt. Den här är en tulpan jag blir glad av.


Varje år väljer jag ett färgtema för tulpanerna i kvarteren vid kapellet. I år blev temat färgchock. Det är en blandning av tulpanerna 'Magic Lavendel', 'Ben van Zanten', 'Mistress', 'Stronggold', 'Rosalie' och 'Barcelona'. Att bestämma vilka som skall vara i kvarteren är lika roligt varje år.

Jag fick en hel del inspiration häromdagen. Vi var ett gäng som besökte Tivoli och fick en guidad tur av trädgårdsmästare Tom Knudsen. Han har skapat fantastiska kombinationer i rabatterna. Tivoli är, vilket Tom nogsamt påpekade, i första hand en trädgård. Först därefter en plats med karuseller och gapiga ungar. Kanske är det ett ålderstecken, men åkattraktioner stod sig slätt jämfört med alla planteringar.

Efter Tivolibesöket har nya tulpaner kommit upp på höstens önskelista. Även om det låter förnumstigt, så gör som jag och skriv upp var du vill ha vårlökarna, och vilka du vill ha. Jag måste i alla fall göra anteckningar. Mitt huvud är fullt upptaget med att njuta och leva i trädgården som är här och nu.

Tack Ulrika, för att du tog bilden. Nästa vår är jag här igen. 



Ketchupeffekten.

Först kommer ingenting. Sen kommer allt på en gång. Ketchupeffekten, med andra ord. Nu kör det verkligen ihop sig. Dessutom har växthuseffekten slagit till. Frösådder som svällt över alla bräddar ska skolas ut. Och ett annat gäng står i ladugården och skriker att de också vill ut. Plötsligt är det för mycket av allt, och det är ju alldeles underbart.


Nu blir det hela dagar och en bit in på kvällningen som jag yr omkring i trädgården. Nu behövs ingen lista, det gäller att ge omsorg till den som behöver det bäst för ögonblicket. Ladugården har tömts på alla övervintrad träd och växter. Många är för tunga att hanteras med muskelkraft, så min lilla grävmaskin har i vanlig ordning tjänat mig väl. En del har vuxit till sig väldigt mycket, och jag blir inte klok på vad skillnaden ligger i från år till år eftersom de har samma miljö som alltid. Den största delen av frösådderna har jag satt i den skuggiga hasselallén, där de får vänja sig vid verkligheten utomhus.

Men det finns växter i trädgården som inte kräver någonting. De bara ger och ger. Tusentals och åter tusentals tulpaner blommar. Just nu är allt arbete jag plöjde ner i rabatterna i höstas värt mödan flera gånger om. 

Dessa underbara Darwinhybrider är i mitt tycke en av de mäktigaste tulpanerna. Hundratals  'Pink Impression' är oslagbart. Kraftiga stjälkar och minst 50 cm höga behåller de sin grace väldigt länge. Ibland stryker jag blomman lite försiktigt, och känslan är som att smeka ett barn över kinden. Man blir helt mjuk inombords. Det här är en tulpan som är duktig på att komma igen nästa år.

En annan trotjänare är Tulipa 'Akebono'. På håll är den bara gul. Men när man kommer närmare och verkligen tittar på den... Vilken magi.

Att en liten röd kant kan göra den så spännande! Plantera man så den får lite solskydd blir kontrasterna ännu tydligare.

En annan vacker tulpan som också är lite ljusskygg är 'Queen of Night'. Med för stark sol vattnas färgen ur. Bland nymornade ormbunkar är den helt enastående.

Inte fullt så ljusskygga, och en klar favorit bland de vita, är 'Purissima'. Den här kommer också igen varje år. Vilket är en nödvändighet eftersom den växer bland röd sockblomma, Epomedium x rubrum Berberidaceae. Det är inte så lyckat att rota runt bland sockblommorna, eftersom de har så ytligt rotsystem.

 Tro nu inte för en sekund att det här är säsongens sista inlägg om tulpaner. Åh nej! Alla har inte visat sitt rätta jag ännu. Det kommer mer.
Den här buketten tog jag in till Kristi Himmelsfärdsdagen. Att få ta in lite skönhet känns fantastiskt. Och det bästa är att löken finns kvar, och med glatt humör levererar nästa år igen.