Kvinnligt & manligt.

Dags igen. Gästskribent 591004 Enghage, Jonas. Som rubriken antyder kommer jag att gå ut på lite tunnare is än vanligt. Jag skall gräva i det faktum att människosläktet är uppdelat i manligt och kvinnligt. Nu undrar du kanske vad det här har med trädgård att göra. En hel del, skulle jag vilja påstå.


Jag är ingen vän av att anlägga genusperspektiv på precis allting. Min fru är t ex avsevärt mycket bättre än jag på att köra grävare. Själv slår jag henne på fingrarna när det gäller matlagning. Inget har med våra respektive kön att göra. Innebär det att vi skulle vara lika? Absolut inte. Det finns en ocean av skillnader mellan kvinnor och män, och aldrig blir det så tydligt som i en trädgård. När det gäller den här bloggen kan man nog anta att en majoritet av läsarna är kvinnor. (Dvs ni som inte kan backa med släp.) Det är också rimligt att tro att många av dessa kvinnor på något sätt är associerad med en man. Här kommer därför några punkter som beskriver vad du måste känna till för att maximera nyttan och begränsa skadeverkningarna av en man i trädgården.

1. Var restriktiv med allt som drivs av tvåtaktsbränsle. 

Tvåtaktsmotorer är lätta, effektiva, skitiga och alldeles, alldeles… underbara. Varför klippa häck för hand när en motordriven häcksax kan göra jobbet? Varför kratta löv när en lövblås gör rent hus - eller snarare ren trädgård - på en bråkdel av tiden? Så, ett ord av varning: För en man är det lätt att dras med i den allmänna festyran, och göra mycket mer än lite mindre. Säger du till exempel att här skulle vi behöva glesa ut bland grenarna i tallen och få in lite mer sol till en man med en motorsåg i näven, är risken överhängande att du något senare kommer att höra dig själv säga men vad i helvete har du gjort med benveden?



2. Var ännu mer restriktiv med gasol.

Eld är ett effektivt sätt att göra sig av med ogräs. Tyvärr är eld ett effektivt sätt att göra sig av med allt annat också. Det finns speciella gasolbrännare avsedda för ogräsbekämpning. Sen finns det gasolbrännare avsedda för professionell asfaltläggning. En sån har vi på Karnagården. Kusligt effektiv. Inför öppen trädgård i början på sommaren - när allt skulle bli lite extra fint - rensade jag bort ogräs från grusgångarna med den. För att undvika att åsamka några skador på det som INTE skulle brinna upp, använde jag mina egna ben för att liksom känna när det blev för varmt. Jag kan så här i efterhand konstatera att jag är avsevärt mer värmetålig än en varsamt planterad och ganska dyr idegranshäck.



3. Ge omöjliga uppgifter.

När en man tar sig an något som uppenbarligen ligger utanför hans kompetensområde, och får frågan om han behärskar det han håller på med, blir det självklara svaret nej, men hur svårt kan det vara? Denna i många stycken katastrofala brist på självinsikt är extremt användningsbar. Män älskar att ge sig på saker de inte kan. Kommer du ihåg ritningen på en kruktvätt som publicerades här för ganska exakt ett år sen? Allt började med ett oskyldigt konstaterande från Anneli att det är mycket krukor att tvätta, och visst borde det gå att bygga en tvättmaskin till dem?


Nu finns den på riktigt. Bortsett från att den faktiskt fungerar, var Anneli tvungen att meddela en medarbetare på Ahlsells VVS att hon vet var hans barn går i skolan, i syfte att skriva ner priset på den tryckslang jag lite lättvindigt plockade ut 20 meter av till en kostnad av stadsskulden för en mindre centralafrikansk nation. Men visst är det coolt att arbeta med material dimensionerat för militära installationer i ubåtar?


5. Undvik konsekvenstänkande.

Kanske helt uppenbart, men… Om du vill anlägga en rabatt, och engagera en man i projektet, säger du bara kan du hjälpa mig med en rabatt här?  Och sen säger du inget mer. Det är det som är tricket. Det är all information han behöver, och han kommer i nio fall av tio att säga ja. Det du INTE skall säga är skulle du vilja baxa in en halv kubikmeter jord i trädgården, gräva i stenhård sommarjord en halv dag, få skit i skorna, bända bort stenar och klämma fingrarna, brottas med rötter, finfördela kodynga med en kratta och köra åtminstone tre vändor till en handelsträdgård i Ystad? Då kommer han i nio fall av tio att säga nej. Så, var smart. För mycket information är i bästa fall bara kontraproduktivt. I sämsta fall kan det äventyra hela projektet.

Visst vore det fint med en damm här, älskling?

6. Var tydlig. 

Har du någon gång varit så fundamentalt korkad att du tagit med en man att handla kläder, vet du hur det är. Be honom att hitta en vit t-shirt i storlek 38 med 10% viscos i tyget, och han skallar sig utan problem genom en mellandagsrea för att hitta den. Be honom att “hitta något som passar” , och han reduceras snabbt till ett nervöst vrak. Samma gäller i trädgården. En fungerande order kan t ex formuleras så här: Jag behöver ett dike som börjar HÄR och slutar DÄR. Det skall vara 30 CM DJUPT. Gräv med en SPADE och lägg jorden i SKOTTKÄRRAN. Krånglar du till det mer än så - eller utlämnar några centrala detaljer - kommer det ofelbart att tillstöta komplikationer. (Och tala för guds skull inte om varför du behöver ett dike. Då kommer han bara att vilja lösa det bakomliggande problemet på något annat och mycket krångligare sätt.)



7. Tagga ner lite.

Eller, förresten, gör inte det. Det räcker att det verkar som att du taggar ner lite. När trädgårdssäsongen drar igång på allvar är det mycket som skall göras. Skriv ner allt du behöver hjälp med på en lista. Sen - och nu kommer det listiga - skriver du dit ungefär dubbelt så mycket till, som INTE skall göras. Vi kan kalla det camouflageuppgifter. Därefter tar du listan, din man, en kopp kaffe, en cigg och slår dig ner på altanen. Du kanske ser åt vilket håll det här lutar? Titta här vad jag måste ha hjälp med, älskling. Fast nu när jag ser hur mycket det är inser jag att jag får tagga ner lite. Du måste ju få lite semester också. Sen stryker du, motvilligt, alla camouflageuppgifter. Kvar är det du vill få gjort. Resultat? Inget tjafs, och en man som glatt tar sig an allt han annars bara gjort under tunga protester.



Till sist. Det kanske kan verka som att jag lägger helt oproportionerligt mycket tid på arbete i trädgården. Så är det inte. Anneli har verkligen taggat ner i år.






Långsamhetens lov.

Nu står vi här, mitt i sommaren. Den där sommaren vi drömt om så länge.  Nu ska vi njuta från morgon till kväll. Inte snegla vare sig bakåt eller framåt, bara vara! Jag lovade min man att ta det lite lugnare med trädgårdsprojekt under juli. Att sjunga långsamhetens lov är faktiskt inte så dumt. Men det får inte bli en vana.


I år har det varit väldigt gott om hallon. På långt håll har de lyst i frestande röda sjok. När vi haft gäster har det hänt vid flera tillfällen att vi alla stått i hallonsnåret, plockat och ätit, och inte minst pratat. De mer seriösa samtalen har då och då avbrutits av att någon skrikit: -Kolla, jag har hittat ett bautastort! Eller, -Wow, jag har hittat en stor klase! Tror vi är något på spåret här. Hallonterapi.

Det är verkligen en nåd att få glida omkring i trädgården och bara fylla på tankarna.  Alla sinnen får sitt lystmäte. Dessa sinnliga dofter, smaker som är på riktigt, ljud som smeker öronen och inte minst all ögonfröjd. Men sinnet som kanske påverkas mest av sommaren är känseln. Att känna solen sticka lite i skinnet, för att i nästa stund känna svalkan av vinden i skuggan. Det är bara bäst. När jag tänker efter är det svårt att säga vad som är allra bäst med sommaren, men ett litet axplock har jag fått ihop.

'Mainzer Fastnacht' är en av de vackraste rosor jag känner till. Tror inte det finns någon annan ros som är så här intensivt lila. Den doftar ljuvligt och blommar långt in på hösten. Jag kan förlora alla mina puttekulor, bara jag inte förlorar denna rosen.

Det hör ju sommaren till att släpa med sig strandfynd hem. Det finns en speciell magi i de enklaste ting när de fått umgås med havet ett tag. Tror det mesta blir vackert. Vacker och speciell är även rosen 'Leonardo da Vinci'. Att bli uppkallad efter ett universalgeni ger en hel del att leva upp till.

Även om jag sjunger långsamhetens lov måste jag ha daglig tillsyn i växthusen, ty där inne tas ingen semester.
För några veckor sedan visade jag min, Litania modesta, och nu har den fått frö. Det ska bli spännande att stoppa dessa småttingar i jorden när de är redo. Tror inte man kan få för många av brandgul slingerlilja. Eftersom den kommer från Sydafrika är jag som vanligt lite mer kär i den.

Årets föreställning av pelikanpiprankan har precis tagit sin början. Det är svårt att anklaga Aristolochia grandiflora för att vara snygg, men fräck är den.

Som sagt, alla har det inte lugnt och skönt under dessa ljuvliga dagar. Det finns de som sliter som djur, eller i vart fall som insekter. Det är häftigt att se när fjärilen suger i sig nektar med sin snabel. Vi måste verkligen vara rädda om dessa förtrollande pollinatörer.
Tror att fjäril på röd solhatt är en av de vanligaste blomsterbilder jag sett. Men det gör den inte mindre vacker för det. Det jag gillar med Echinacea är att samma sort kan se så olika ut. Här är det 'Magnus' som nästan antagit formen av en badmintonboll. Nu skulle jag aldrig få för mig att spela badminton med en blomma. Men kanske ska jag leta reda på de gamla racken och piska upp min man. Lite fjädersport kan aldrig vara fel så här års.




Andra vågen rullar in.

Nu är det på gång. Högsommarfloret har satt fart. Det såg lite väl grönt ut i rabatterna ett tag.  Efter midsommar och fram tills nu har det inte varit någon påtaglig blomsterprakt. Men nu kommer den andra vågen av blommor och lyfter trädgården ur sin stilla puttrande grönska. Eftersom en del växter gick ut hårt tidigt på säsongen ser de lite tuffsiga ut nu, men de kan gott få vila.


I England kallar man det "June gap", glappet mellan försommar- och högsommarflor. Nu skulle man kanske tro att detta främst är ett estetiskt predikament. Men det finns små kryp som ogillar det här glappet mer än vi. Våra bin behöver en ständig källa av nektar och pollen. Så är vi måna om våra bästa samarbetspartners ser vi till att det finns växter som blommar hela säsongen.

Lavendel är en riktiga trotjänare. När det varit glest i rabatterna har den tjänat som en eminent foderkälla åt humlor och bin. I år glömde jag att plocka till mig själv, så de fick ha dem i fred. Det kan inte vara mycket kvar på lavendeln. Kanske är det detta som kallas att suga på ramarna.

Vackra, vackra solhattar! Jag älskar dem. De har också fött åtskilliga humlor under dessa magra tider i trädgården.
Enchinacea 'Magnus & Enchinacea 'Orange'
Att vara generös med blommande växter är en fröjd. Jag har låtit 'Jungfrun i det grön', 'Nigella damascena'  fröa av sig hej vilt. I England kallar man det för "Bed hopping", när växter sprider sig lite här och var. Jag måste medge att jag är förtjust i vackra blommor som är lite promiskuösa.

För några år sedan sådde jag ett par påsar ringblommor i det stora betongkaret. Sedan dess har jag inte lyft ett finger här. Långsamt intar de grusplanen. Jag säger bara: Var så goda!

En del frön som man en gång har sått nöjer sig inte med att flytta ett stenkast. De kan dyka upp på mycket märkliga ställen i trädgården. Alla de små verkar hopplöst förälskade i Gurkörten, Borago officinalis, så den får leva vidare på de flesta boplatser den själv valt.

Men alla frö är inte så lättflirtade. Och det är nog just det som är tjusningen med att så. Spänningen är stor när man tryckt ner det där lilla fröt som kanske är från Kurrekurreduttön. Mina frösådder består av lika mycket hopp och grusade drömmar. Men vad har jag att förlora? Frö är ju förhållandevis billiga att köpa. En dag såg jag att det stack upp ett grönt litet spjut i en kruka, men tänkte att det säker bara var ett ogräs som gått vilse. Men så idag såg jag! Det är chilensk eldbuske, Embothrium coccineum, som verkligen har dykt upp. Det märkligaste är att nu när den kommit så här långt tänker jag, äsch den var nog inte så svår.

Så här här halvvägs in i juli får vi nog anse att juni-glappet är över i södra Sverige. Nästa glapp skall vi helst inte prata om. Det där glappet som börjar i oktober och sträcker sig till mars. Tror jag ska döpa det till rysar-glappet. Men den dagen den sorgen. Nu ska vi njuta av att högsommarfloret står och trampar i farstun.





Oh, vilken härlig dag.

Ibland överträffar verkligheten dikten. Och för mig hände det i söndags. Veckan innan slet jag hårt i regn och blåst med att försöka få trädgården så fin som möjligt. Min man, som började sin semester, fick ligga på hårt i selen. Men så kom söndagen. Vilken dag det blev! 


Strålande sol och väldigt glada människor. Att bjuda in till Öppen Trädgård är vansinnigt kul. Tack vare min familj, som installerade sig på sina respektive stationer, höll vi flaggan i topp hela dagen.
Ett vimmel av trevliga gäster. Det var första gången vi hade en liten servering. 'Kafé Karna', som barnen skötte, blev en succé. Flera besökare stannade i timmar. Första vändan i fiket blev en varm korv, nästa vända blev det kaffe med ett litet bakverk. Där emellan turer i trädgården.

Många besökare gillade mitt ställ med växter som blommar i trädgården just nu. Ställningen i lärk snickrade jag ihop i vintras, och vaserna hittade jag på loppis.

Det fanns inte plats att exponera alla blommande skönheter, men jag borde nog tagit med ödleblad, Houttuynia cordata 'Plena'. Det var väldigt många som blev förtjusta i denna sumpväxt, som dagen till ära blommade för fullt. 

Det visade sig också att jag hade rätt gott om en annan vit blomma som jag aldrig tänkt på. Hässleklocka frodas i de gamla orörda delarna av trädgården. Märkligt att jag senare under veckan läst en artikel om Campanula latifolia 'Alba' i engelsk trädgårdstidning. Hur kan jag inte ha sett den tidigare? Många av mina besökare ville ha frö från denna,  och även från andra växter i trädgården. Så till hösten ska jag göra mitt bästa att skicka fröer till alla som skrev upp sig på frölistan.

Det känns gott att dela med sig av allt som trädgården ger. Att ge bort frö är ju inte så märkvärdigt. Men att få en hel balkonglåda med hasselört är stort.  En besökare tyckte att mitt bestånd av hasselört, Asarum europaeum, var lite magert. Dagen efter Öppen Trädgård stod den här på gården. Tack Bengt! Nu är de i jorden.

Till sist! Jag böjer min nacke och tackar alla 465 besökare som kom och gjorde min dag. Ni fick mig att upptäcka saker i trädgården som jag själv inte sett. Ni får mig att lägga i ytterligare en växel och utveckla trädgården vidare. Nu är det två år till nästa Öppen Trädgård, så lite ska jag väl hinna med.

(Dessa fantastiska luktärtor som jag stoppar näsan i skall jag berätta om en annan gång.)



Willkommen, bienvenue, welcome!

Oj vilken snabb vecka det har varit. Bara en dag kvar till att grindarna står på vid gavel till trädgården. I måndags kändes det som det fanns oceaner av tid. Hade i god tid rensat alla rabatter och krattat grusgångarna. Men som sagt, det var i måndags. 


Svinmolke måste vara världens snabbaste växt, eller så är den osedvanligt bra på att gömma sig bakom andra. Jag kan passera en rabatt tio gånger och det finns ingen svinmolke där. Så den elfte gången! Då helt plötsligt  reser sig en skog av dessa, förvisso oförargliga, men trista ogräs över mina skyddslingar.  En annan smygare i trädgården är våtarv. Åh, så lite jag vill ha den krypande och krälande i mina frösådda sommarblommor. Bort, bort! 

Om våtarven kryper, så kryper jag efter. Det har varit mycket arbete på knäna under veckan. Så pass mycket att min ena katt såg mig mer eller mindre som en fast installation. Måste erkänna att jag blev lite snopen när unge herrn hoppade upp på min rygg, och lade sig till rätta. 


Gissningsvis är det lika mycket ogräs igen på söndag. Men oavsett det finns många vackra växter att titta på. Klematisen 'Tekla' blommar helt bedårande nu. Hittade plantan i England på RHS Whisley Garden förra året, och den har svarat med en otrolig växtkraft i år.

En annan imposant blomma som man inte får missa är den brandgul klätterlilja, Littonia modesta. Det är första året jag har denna sydafrikanska skönhet hos mig.

Men vad spelar lite ogräs för roll, eller att de flesta rosor har surnat ihop eftersom deras bräckliga skinn inte tål lite vatten. Det viktigaste med Öppen Trädgård är att träffa alla trevliga människor. Det är utan någon konkurrens den roligaste dagen på hela året. Att få prata trädgård är det bästa jag vet. Vad kan man mer begära?

Det var värt att stiga upp i ottan för att möta Martina från P4 Malmöhus och sända direkt från Karnagården i morse. Att få fler människor att besöka Karnagården, eller någon annan Öppen Trädgård, känns jäkligt kul.

Jag drog mitt strå till stacken för att göra reklam. Men så gjorde även min man och våra yngsta medhjälpare. Att stjäla bästa reklamplatsen i den lokala livsmedelsbutiken var nog inte så populärt. Men vad gör man inte för sakens skull. De hade i vart fall haft väldigt roligt under sin gerilla-affischering.
Så på söndag, mina vänner, är alla som kan och har lust välkomna till Karnagården. Kanske blir det sol, kanske blir det regn. Men oavsett väder ska vi ha en trevlig dag. Det är svensk sommar, och det är det bästa som finns. Jo, en sak till. Mina alldeles unga och förtjusande medhjälpare kommer att hålla ett litet Café öppet. Där kan ni ta en kopp kaffe, en korv med bröd eller äta en väldigt god kaka. Jag kommer att ha bakat en av dem. Men vilken kommer jag aldrig att avslöja. Vi ses!