Sommaren skiftar i rosa.

Sommaren har inte tagit slut. Dörrarna står fortfarande på vid gavel och takluckorna likaså. Jag minns inte när jag hade dörrarna stängda till växthusen senast. Men det känns som det var i ett annat liv. Gränserna mellan ute och inne är fortfarande suddiga. Och de kan gott vara suddiga ett bra tag till.


Ingen har väl missat att jag är förtjust i rosa. Och nu känner jag har jag får mitt lystmäte av rosa klockor. Den myckna värmen har verkligen gjort dem gott. De flesta av dessa lökväxter kommer från betydligt sydligare breddgrader, och jag odlar dem i krukor. De är framförallt inte förtjusta i kall, blöt vinterjord.

Den är på gång! Amarcrinum Howardii har stått och stampat i sin kruka i ett par år. Men idag fick jag så äntligen se den i blom. Den har inget svenskt namn, men det kan ju kvitta.

Just den här rosa kalla färgen är jag extra förtjust i. Väpnarlilja Habranthus robustus blommar under lång tid. När jag trott att blomningen är över dyker det snart upp en ny blomma.

En annan av mina exoter är Ixia Scillaris. Den blommar under kortare tid, men å andra sidan visar den nästan allt på en gång.


Man skulle kunna tro att detta också är en av de känsliga skönheterna, men kalljordskrinum, Crinum x powelli,  tål något tuffare tag. Jag var lite försiktig till en början och satte hälften av lökarna i krukor, resten på friland. Men det har visat sig att de mår minst lika på friland. Så nu får alla flytta ut till rabatten.

Nu tog den ljuvliga rosa färgen slut. Men mild lila är inte heller så tokigt. Tidlösa, Colchicum autmnale är en spännande växt. Dessa kraftfulla lökar grävde jag upp för ett par veckor sedan. Nu får de pryda sin plats inomhus, och kan avnjutas på nära håll. 
När de blommat över, gräver jag ner lökarna igen. De vill växa till sig på en torr och varm plats under sommaren. De bildar ett tjockt tätt bestånd av en grön bladmassa som slutligen vissnar ner och blir rätt brun och ful. Så det är bra att ha en plan när man petar ner dem.

En plan är det också dags att göra inför höstens beställning av vårlökar. Det är nu man ska gå tillbaka och fundera på hur trädgården såg ut i våras. Var och vad behövs det fyllas på med? Jag skrev en liten önskelista i våras, men alla önskningar kommer inte att uppfyllas. En del lökar som jag vill ha får jag inte tag i, men jag är aldrig så nödbedd att jag inte kan ändra mig.








Det är barockt.

Jag måste erkänna att trädgården börjar se lite bedagad ut. Det spritter inte riktigt i bladverken som det gjorde för en månad sedan. Och det känns som flera växter redan har börjat ladda inför den stora vilan. Och om jag nu ska bikta mig, måste jag säga att jag inte är lika alert på att plocka ogräs längre.



Men plocka blommor i trädgården, det är jag pigg på. Det är fem månader sen jag sådde frön av sommaraster, Callistephus chilensis, och nu levererar de. Detta är nog en av de enklaste sommarblommor man kan så. De kan sås direkt på friland, men jag brukar dra upp dem i växthuset först.

Jag läste en kurs i konsthistoria för många år sen, men i dag är det tyvärr inte mycket jag minns. Men jag kommer ihåg hur fascinerad jag var av det holländska stillebenmåleriet. Speciellt under barocken, där man avbildade de enklaste blommor med en otrolig noggrannhet.
Jag kan inte måla, men jag kan ändå göra en tavla. Bara en av varje sort; 'Lady Coral Light Blue', 'Candyfloss' och 'Unikum Yellow'. Lite barockt blir det.


Ett rejält fång av 'Milady Rose' är mäktigt, inga konstigheter. Men ändå en lyx att få ta in och ställa på bordet. 

De är förtjusande att krypa riktigt nära. Min känsla är att väldigt många ser sommaraster som andra klassens blommor i trädgården, vilket är synd. Det är en blomma som tillför mycket glädje.
'Tiger Paw Sea Star' och 'Dark Red Unicum'
En snällare snittblomma än sommaraster är svår att hitta. Men bara på ett villkor: Man måste dra av alla små blad på stjälkarna, så de inte hamnar i vattnet. Gör man inte det får man snart en slemmig grön sörja istället för friskt vatten. Jag har fått tipset att man kan slå i ett par droppar klorin i vattnet för att hämma bakterietillväxten.
'Tower White' och 'Tiger Paw Sea Star'.
De vita 'Tower White' och 'Tiger Paw Sea Star' är nog mina favoriter för tillfället. Att kombinera två olika former men med samma färg skapar drama, men bara om man tittar noga.

När jag nu har burit omkring på barocka tankar var jag tvungen att försöka göra ett stilleben efter konstens alla regler. Jag tog min lilla sekatör och gav mig ut i trädgården och klippte av lite av vad som bjöds. Det är bara att ösa på.  
Barocken var inte de klatschiga färgernas tid. Lite dunkelt skulle det vara. Och eftersom kvinnor inte fick ta del av undervisningen med levande modeller, blev det mycket detaljerat blomstermåleri för dem i stället. Skulle passat mig alldeles utmärkt.





Flower Power

Just nu känns det som många har tappat tron. Tron på sommaren. Jag har inte gjort det. Jag vägrar! Visst är det kyligare än det ska vara så här års. Men har jag på mig glesbygdskavajen går det ingen nöd på mig. I trädgården är det flower power som råder just nu. Och att ta fram den lille hippien inombords gör ju varenda människa glad.


En liten regnskur då och då gör bara lyckan större när väl solen tittar fram. Att ligga på rygg och kolla in höstanemoner i motljus är härligt. Att för en stund glömma omvärlden och spana efter sommaren känns lagom svårt.


Augusti är dahliornas månad. Konstigt nog är de lite senare än de brukar, men det gör verkligen inget.   I år har jag planterat dahlior i många fler rabatter än jag brukar. Den stora dahliarabatten har välsignats med bara rosa sorter. Allt från blekaste babyrosa till nästan flourocerande.
De flesta knölarna är gamla trotjänare som hänger med år från år. Men någon nyhet brukar slinka med, och nykomlingen får en säsong på sig att visa att den platsar i ligan.

Det är inte första gången jag nämner just den här dahlian, och troligen inte den sista, för Otto's Thrill har kommit för att stanna. Den var riktigt svår att få tag i, så nu vårdar jag den ömt. De här knölarna kommer att få ligga i VIP-lådan i vinter.

Otto's Thrill är en megastor dahlia. Men det finns pyttepyttesmå dahlior också. De här små godingarna frösådde jag tidigt i våras. Vad sorten heter har jag ingen aning om, men jag kommer att ta reda på det. (Nu vet jag vad den heter, Dahlia Merckii, och det är en vildart.) Ärligt talat visste jag inte riktigt vad det var för frö jag sådde. Men de grodde, och växte, och växte. Nu har jag ett hav med dessa ljuvliga små dahlior. De har ett buskigt och högt växtsätt så de fyller på väl.

Om någon läsare av en händelse skulle veta vad den här lilla dahlian heter så hör gärna av er. Jag har redan börjat samla in fröer av den, om det inte skulle bli några knölar att tala om. Allt för att försäkra mig om att jag har den kvar nästa år.

Jag har ju uppnått den ansenliga åldern så jag faktiskt var med under den riktiga Flower Power-eran. Visserligen en väldigt ung och mild hippie, men ändå. Att ha symbolen för fred i alla dess former var ett måste. Kanske är det dags att återinföra denna ikon.


Några rader ur Tage Danielssons dikt Flower Power känns passande i en tid som denna.

//...

Flower power

Av blommor blir man blomfrom
krig för man med violpistol
och pelargonkanon
och bomb av tulipanuran
i en konvaljbatalj.
Sen skickar man en kattfotnot
och pratar anemonreson
med fiendernas ljunkung
och sen går kriget upp i vårlökrök.

Flower power

//...
















Rara ärtor

Jag tror jag dånar! Vilken väldoft alla dessa luktärtor bjuder på. Att odla luktärtor utan doft är nog lite som att kolla på en film utan ljud, och det måste vara rätt tråkigt. De nya hybriderna luktar knappt något och borde kanske kallas fluktärtor


I flera veckors tid har jag plockat stora buketter av dessa generös blommor. Det behöver inte vara märkvärdiga arrangemang, de är sig själva nock. Jag försöker plocka tidigt på morgonen och sätter dem i kallt vatten så snabbt jag bara kan. Luktärtor gillar inte att bli stressade.
En salig blandning av luktärtor är verkligen ett pottpurri för näsans miljoner luktreceptorer. Doften från en sådan här bukett slår till och med ut lukten av blöt hund. Min absoluta favorit i denna samlingen är 'Matucana', (på bilden nedanför.) Ska man bara odla en sort är det den.

Luktärtor, Lathyrus Odoratus, bör man plocka innan den sista blomman på kolven slagit ut. Helst ska de stå luftigt och inte nära frukt, framför allt inte nära bananer. Etylengasen som bildas kan få vilken spänstig luktärt som helst att krokna. Jag brukar blanda lite socker i vattnet. Ca 100g på en liter kallt vatten.

Det finns mängder av namnsorter att välja på och jag har aldrig stött på några problem med att få dem att växa och blomma. Tvärtom, jag får ligga i och plocka blommor och ta bort fröskidor. Låter man fröskidorna sitta kvar avtar blomningen.  En av de mest magiska egenskaperna hos luktärt är, att ju mer man plockar, desto fler blommor blir det.

I år är det första gången jag odlar sorten 'Solstice Crimson'. Normalt kräver luktärtor minst 12 timmars dagsljus för att blomma. Men den här sorten kan man få att blomma betydligt tidigare. I år ska jag försöka få den att blomma till jul. Fast då kräver den ju förstås ett varmt växthus.

Jag tycker om att odla luktärtor i kärl, det gäller bara att välja sorter som inte är så vilda och höga. 'Lavendel Bridesmaid' är en relativt låg och buskig sort.

Men allt är inte luktärt, även om man skulle kunna tro det. Luktärtor är ettåriga, men den har släktingar som kommer återkommer varje år. Det finns drygt 150 arter. Hos mig är det rosenvial, Lathyrus latfolius, 'White Pearl' som kommer tillbaka utan knussel varje sommar.

En annan ständig gäst i trädgården är spanskvial, Lathyrus tingitanus 'Roseus'. Den dyker upp lite här och var. Den har ingen doft, men är oemotståndlig i sin vackra teckning. Jag låter några fröskidor sitta kvar på tidigare plantor och sedan fixar den resten själv.
Än så länge har jag bara börjat nosa på utbudet av alla dessa skönheter. Vill man fördjupa sig i ämnet skall man försöka få tag i boken Luktärtor av Graham Rice.  Jag köper de flesta av mina luktärtor från English Sweet Peas. Jag har redan börjat sukta efter nästa års sådd, och är säker på att 'The Doctor' kommer att bli en av dem.