Klappar med hjärtat.

Årets julklapp år noll var guld, rökelse och myrra. Man får nog säga att det var de tre vise männen som kom upp med idén om julklappar. Jag hade gärna gett bort en sådan presentförpackning till flera av mina nära och kära. Men nu är jag inte någon helig kung som har skattkistor, så jag får hållas med lite mer modesta gåvor. 


Kanske är tid det dyrbaraste vi har i dag. Nästan alla jag möter klagar över hur lite tid de har. De hinner inte... Brist på tid är ett ständigt argument för att saker som inte blir gjorda, inte blir gjorda.

Så varför inte ge bort något av det dyrbaraste du har till dem du håller av? Ge dem av din tid. Ge dem ett presentkort där du lovar att hjälpa till att rensa upp i trädgården i vår. Eller att måla om huset. Eller att... ja, du fattar. Att hitta saker att hjälpa någon med är inte svårt. Men att ge bort av sin tid, det kan vara lite värre.

Jag kommer också ge bort en massa frö i små, små paket. De här små kuddaskarna är ganska enkla att vika ihop av gamla floratryck.

Min favoritjulklapp båda vad det gäller att ge och få är böcker. Här är det också tanken mer än plånboken som gäller. Min största läsupplevelse i år var utan tvekan Stephen Anderton Lives of the Great Gardners. Många namnkunniga känner jag till, men här sätts de in i ett större sammanhang, och inte minst beskrivningar av deras personliga historia är lockande. Det är brokiga bakgrunder och öden som gör att de lämnat ett stort avtryck i vår tid. Jag skulle kunna skriva massor om den här boken, men då förstör jag kanske en del av magin. Vill man läsa på svenska och med en svensk blick ska man ge sig på Lisa Isings bok Trädgårdslegender. Mitt favoritporträtt i denna bok är om Lotte Möller, och henne gillar jag skarpt.
Andra boktips är Peter Wohllebens bok Trädens hemliga liv. I den beskrivs det fascinerade kommunikationssystem som våra urskogar har. En annan favorit är Flora supersum. Det är nog den vackraste bok man kan ge bort. Efter att ha tittat på Lena Granefelts bilder blir man sugen på att ge sig ut i trädgården och spana. Vill du se ett litet inslag om Lena och hennes bok, titta här.

Istället för rökelse och myrra kommer jag ge bort andra doftupplevelser.
Som blomstermänniska är jag ganska kräsen när det gäller dofter. Det är sällan som dofter på burk kan mäta sig med verkligheten, men de här produkterna har fångat min näsa. Wally´s textilspray är jag nästan beroende av, kroppstalket är ren lyx att använda. Vill du kolla in fler produkter från Artflower, klicka här. Sen har jag hittat det bästa schampot, både vad det gäller innehåll och förpackning. O'Right är nog ett av de mest miljövänliga hårvårdsprodukterna som finns på marknaden idag. Jag är så lättflirtad att jag blir lyckliga över att det följer med tre små frö i förpackningen.  Läs mer om O'Right.

Jag älskar att slå in paket. Nu menar jag inte de där paketen man slår in i panik på julafton och far ut med vilda anklagelser om vem som stulit tejprullen. Jag menar de där paketen man lägger ner lite mer omtanke på. För nu i juletid är det väl inte bara tanken som räknas, utan även omtanken.



Gott & Blandat

Nu börjar allt tona mer och mer i rött. För visst är det väl så att rött fortfarande är julens måste-färg. Men likväl, den här veckan blir det inget rött. Veckans inlägg har inte ens en röd tråd. Nu kör jag på med en salig blandning. För visst är det mest så livet ser ut? En mix av stort och smått. 


Jag börjar med smått. Jag är verkligen ingen garvad odlare då det kommer till frösådder mitt i vintern. Men vill man ha vissa blommor så är det bara att bita ihop och så. Vissa frö kräver en köldperiod för att gro. Efter senaste besöket på Chelsea Flower Show blev jag lysten på olika sorters kvanne, Angelica archangelica och Angelica archangelica.  Lite lättflörtad blodtopp, Sanguisorba officinalis och även den något mer svårflirtade nysroten, Veratrum nigrum och album åkte ner i jorden. En påse med alexanderloka, Smyrnium olusatrum såddes också.

Min optimism blommar. Med det kommer nog aldrig de här fröna göra. Jag har sått några frö från näsduksträdet, Davida involucrata var. vilmoriniana, men det tar ca 18 månader för dem att gro. Då har jag garanterat slängt bort krukan. Ibland är det en olycklig kombination att vara optimist och ha bristande tålamod. Men jag njuter av att se resten av fröna hänga i trädet, lite som julgranskulor i en väldigt mager gran.

Hans Hedbergs exklusiva keramiska skulpturer har jag alltid beundrat. Men hans frukter kostar lika mycket som en bättre bil. Så jag har tagit saken i egna händer och gjort en egen kollektion av frukter. Första terminen blev det ett äpple. I år blev det ett päron och ett plommon. Kostnaden stannade nog vid ett gäng torkarblad. Och här skall man inte bortse från glädjen att göra dem, och lyckan när de klarar bränningen. Det är värt rätt mycket det med.

Den här exposén får avslutas med lite gott. Kanske inte för gommen, men icke desto mindre gott för öga och själ. Ljuvliga kamelia! Den ser skir och ömtålig ut, men är en riktig hårding. Äntligen börjar jag förstå mig på dem. De vill inte ha någon positiv särbehandling. De vill vara en växt som så många andra. De blir inte ett dugg imponerade av att jag springer och kollar pH-värdet  i deras vatten.  De blir inte sura om de hamnar under bänkarna i växthuset. Bara de får vara en i gänget så, så är de nöjda. Men så kommer ju den där dagen då de inte längre är en i gänget, när den fula ankungen blir en svan.

Jag brukar lägga upp en lista på frö jag har överskott av här på bloggen. Och jag ska försöka hinna med det under julhelgerna. Tiden är lite knapp nu när jag blivit plugghäst. Men det är underbart roligt att studera igen.